När ni ställer en fråga till eleverna så låt dem inte svara direkt. Låt varje elev tänka själv först en stund innan de får diskutera frågan i små grupper. Först därefter samlar ni in svaren i helklass. Då har alla elever något att säga och samtalen i den lilla gruppen har förhoppningsvis lett till fler svar och bättre mer kreativa lösningar. Vänj också eleverna vid att alla beslut bör föregås av två faser. Man startar i idéfasen där alla idéer är välkomna hur galna de än verkar. Sedan går man över i värderingsfasen när man tänker igenom vilka idéer som skulle kunna fungera och vilka som kommer hjälpa oss att nå dit vi vill. Först därefter är man redo att gå till beslut. I idéfasen är inga värderande kommentarer välkomna utan idéerna ska få flöda fritt. Tanken med detta är att galna idéer kan föda nya tankar och nya tankar kan föda bättre och mer kreativa idéer.
När man arbetar med storyline försöker man använda sig av så många uttrycksformer som möjligt. Man skriver, ritar, undersöker, gör experiment, skapar, bygger modeller, ritar och dramatiserar. Elever är olika och denna variation när det gäller aktiviteter integrerade i samma berättelse gynnar kreativitet hos fler elever. De får pröva och bredda sig men också använda och visa sina starka sidor. Att allt arbete behövs för att skapa den gemensamma berättelsen gör att många fler elever kan bidra på ett positivt sätt.