Hittills har hennes klass kommit så långt i sina framtidstankar som att brainstorma fram listor över vilka förändringar som skulle leda till en positiv utveckling. Vad skulle politikerna kunna göra? Vad skulle företagen kunna göra? Hur skulle privatpersonerna kunna bidra med sin del? På ena väggen i Annelies klassrum har eleverna fått rangordna de förslag som kommit upp efter hur svåra eller lätta åtgärderna är att genomföra. Att stänga av tv:n utan standby sitter långt upp på ena listan, det anses vara lätt. Att hitta en planet, ett till jordklot, sitter däremot nästan nere vid golvet.
– Jag visste inte att det fanns så mycket vi kan göra. Det var roligt att tänka efter. Först säger man kanske bara sina idéer rakt ut, men när man är tvungen att bestämma om det var svårt eller lätt så måste man fundera mer intensivt, säger en av eleverna i femman. Under slutveckan kommer idéerna att kopplas mer till varje enskild karaktär. Vad kan just jag, utifrån min specifika situation, förändra? Detta lär bli en dynamisk vecka då eleverna verkar övertygade om att det är just i det civila som man kan göra som störst skillnad. Deras lista för privatpersoner bågnar av idéer, medan politikernas gapar relativt tomma. – Privatpersoner kan göra mest, mer än politiker? Politikerna är ju inte så många, försvarar en av eleverna denna ojämnvikt. Efter jul är det således dags för karaktärerna i det fiktiva Borås att börja cykla till jobbet, dra ut mobilladdaren, sluta slänga saker som fungerar och äta närproducerad mat.