Vår hållbara stad
– Ja, jag kan bli rädd för översvämningar. Och för att människan ska dö ut. Men då tänker jag: Nej, jag ska i alla fall inte dö ut! I Storyline-arbetet Vår hållbara stad på Byttorpsskolan får eleverna långsamt närma sig en insikt om miljöproblemen, och skapa positiva visioner inför framtiden.
Celine är skönhetskirurg och Rocky tatuerare. För tio år sedan förde kärleken de två kroppskonstnärerna samman, och dragningen blev snart så stark att de inte längre klarade av att bo ifrån varandra i var sin stad. Men vart skulle de flytta, till henne i Miami eller till honom i Kalifornien? Det visade sig vara ett omöjligt beslut att fatta. Istället hamnade familjen i Borås.
– De fick välja någonting mitt i mellan, berättar Sarah, som går i sjätte klass på Byttorpsskolan. Sarah är Storyline-karaktären Celines skapare. Med tiden har Celine och hennes älskade skaffat tre barn och är på det stora hela nöjda med sin emigration, trots att Sverige då och då känns lite för litet. USA, å andra sidan, har ju sin kriminalitet.
– Det är inte alls lika mycket polisbilar här. Inte lika mycket bilar överhuvudtaget. Där borta finns det fler bilar än människor, säger Amanda, hjärnan bakom den tatuerande trebarnsfadern. Att alla dessa bilar släpper ut koldioxid i sådan mängd att det hotar miljön, och kanske till och med grunden för människans själva existens, är familjen numera medveten om. Annat var det tidigare.
– Vi visste inte ett skit om miljön när vi kom hit. Vi brydde oss inte när vi var i USA, vi var som i en egen värld där, säger Sarah.
– Ja, vi körde alltid var sitt fordon. Även vi barn. Jag tog min moped. Men nu åker vi ofta buss, och buss är ju bra för miljön. Eller kanske inte bra, men i alla fall bättre, menar Philip, vars karaktär är son i huset.

På Byttorpsskolan i Borås befinner sig två klasser i slutfasen av projektet Vår hållbara stad – en Storyline skriven av Ylva Lundin på uppdrag av Trafikkontoret i Göteborg. I det pedagogiska arbetssättet Storyline förvandlas klassrummet till en fiktiv miljö i vilken eleverna skapar egna karaktärer som används som utgångspunkt för kunskapssökande och problemlösningar. I Byttorpsskolans version av Vår hållbara stad är miljön välkänd – ett samtida Borås – men invånarna är sprungna helt ur elevernas fantasi.
– Man var tvungen att kunna tycka saker och komma från Borås, summerar en av eleverna den fria uppgiften.
Det är en brokig skara människor som bor i, och som varje dag färdas genom staden. Just färdmedlen har haft ett givet fokus eftersom Storylinens tema är trafik, klimatförändringar och den enskilda individens möjlighet att påverka utvecklingen i en positiv riktning.
– Det kändes naturligt och viktigt att köra ett arbete som rörde miljön. Om man tittat på nyheterna den här hösten har man ju förstått att detta är något vi måste jobba mer med i skolan, säger Ulrika Ljung, som genomför projektet tillsammans med kollegan Annelie Sibgård.
– Det här bygger ju så mycket på barnens egna tankar, och då kan det vara svårt om de inte har något talspråk alls, förklarar Pias kollega Sara Rova. För många kan det säkert ändå verka väl tidigt att ge sig på en så ”avancerad” pedagogisk metod som Storyline redan i förskolan, men Pia och Sara menar att även de små barnen innehar en enorm kompetens, något som de som pedagoger måste ta vara på.
– Det handlar om barnsyn. Är du två år kan du naturligtvis inte hantera en sax om du aldrig har fått chansen att pröva, säger Sara.
Att inte låta de negativa tongångarna bli för dominanta för eleverna är en viktig del av arbetet med Vår hållbara stad, menar Ylva Lundin, som skrivit Storylinen.
– Man får inte trycka ner barnen i den här åldern, även om man kanske själv tycker att det känns rätt mörkt. Vi måste sprida en positiv känsla, en känsla av att saker går att förändra, säger Ylva. Studierna i mörka fakta och siffror övergår därför snart istället i ett visionerande. Att locka fram och lyfta elevernas egna tankar och idéer om vad som kan göras åt situationen är projektets huvudmål. Det är också så det helst ska avslutas, i positiv anda.
– Vi har egentligen bara börjat med den biten, vi ska köra färdigt det här veckorna efter jul. Då kommer bland annat energirådgivaren i Borås stad hit för att svara på frågor, berättar Annelie Sibgård. 
Hittills har hennes klass kommit så långt i sina framtidstankar som att brainstorma fram listor över vilka förändringar som skulle leda till en positiv utveckling. Vad skulle politikerna kunna göra? Vad skulle företagen kunna göra? Hur skulle privatpersonerna kunna bidra med sin del? På ena väggen i Annelies klassrum har eleverna fått rangordna de förslag som kommit upp efter hur svåra eller lätta åtgärderna är att genomföra. Att stänga av tv:n utan standby sitter långt upp på ena listan, det anses vara lätt. Att hitta en planet, ett till jordklot, sitter däremot nästan nere vid golvet.
– Jag visste inte att det fanns så mycket vi kan göra. Det var roligt att tänka efter. Först säger man kanske bara sina idéer rakt ut, men när man är tvungen att bestämma om det var svårt eller lätt så måste man fundera mer intensivt, säger en av eleverna i femman. Under slutveckan kommer idéerna att kopplas mer till varje enskild karaktär. Vad kan just jag, utifrån min specifika situation, förändra? Detta lär bli en dynamisk vecka då eleverna verkar övertygade om att det är just i det civila som man kan göra som störst skillnad. Deras lista för privatpersoner bågnar av idéer, medan politikernas gapar relativt tomma. – Privatpersoner kan göra mest, mer än politiker? Politikerna är ju inte så många, försvarar en av eleverna denna ojämnvikt. Efter jul är det således dags för karaktärerna i det fiktiva Borås att börja cykla till jobbet, dra ut mobilladdaren, sluta slänga saker som fungerar och äta närproducerad mat.
En dag, när snön faller över Luleå, avslöjar hon och Sara för barnen att det är så kallt på ön att källan med filurernas dricksvatten frusit till is. Det finns som tur är också en annan källa, men längre upp på berget och svårtillgänglig. Hur ska vattnet kunna fraktas ner till lägret?
– Jag vet, vi kan bygga en hink av flytvästarna, föreslår en av flickorna.
– Ja, eller med kniv och trä, svarar hennes kompis. Förslaget som till slut blir genomröstat är att bygga en linbana, med snöre från träd till träd tills man är nere vid lägret. Gruppen är snart i full gång med konstruktionen, där en plastpåse fungerar som behållare för det eftertraktade dricksvattnet.
Att man i Vår hållbara stad lägger mycket vikt vid karaktärerna och familjerna i början är just att ge en mjuk inledning till ämnet. Annelie tror också att det är väldigt viktigt att eleverna hinner skapa sig en relation till sina rollfigurer för att resten av processen ska få ett positivt resultat. – Det är ju en av grunderna för Storyline, att man arbetar genom karaktärerna, menar hon. Eleverna kan få vara någon annan för en stund, inte bara en elev på Byttorpsskolan. Det gör att de också kan angripa problem och situationer som uppstår från ett annat håll. Annelie menar vidare att det är en stor fördel att eleverna inte behöver skämmas enskilt för ”dumma saker” som karaktärerna gör. De kan vara mer frisläppta och inte tänka så mycket på att passa in och vara korrekta.
– I någon grupp var det många i familjen som drack sprit, för eleverna tyckte det var lite coolt och sådär. Det var jättebra, för vi fick till en mycket givande diskussion om alkohol och hur det kan påverka en familj. Jag kunde ta upp det utan att någon behövde lämna ut sin egen familj. Det fiktiva gör att man kan närma sig ämnen som är lite tabu, sånt som är lite spännande eller jobbigt.
Närmare kopplat till själva huvudtemat för Vår hållbara stad menar Annelie att det varit skönt att eleverna inte behövt skämmas för att de till exempel planerat långväga resor som skulle släppa ut mängder med koldioxid. Det är ju den fiktiva familjen som ”syndar”.
– Vi vill absolut inte fälla någon eller lägga en börda på någons axlar. Vi vill bara så frön och göra barnen lite mer medvetna. Det hade lätt kunnat bli så att till exempel den amerikanska familjen som flög fram och tillbaka över världen fått dåligt samvete inför de andra. 
Men nu gjorde de det ändå och vi kunde diskutera att det kanske inte vara så farligt eftersom de hade sin släkt där. Däremot kanske man inte behöver flyga mellan Stockholm och Göteborg bara för att tjäna in en halvtimme, säger Annelie.
Storylineplaneringen som lärare och elever arbetat efter är framtagen av Göteborgs stad, Trafikkontoret.


Av: Nils Sundberg